DIDAR

Vid ett av dessa bord satt Jonny, Peter, jag och fikade en vanligt dag när vi började diskutera situationen i Kosovo med alla flyktingar runt om i granländerna. Vi ville göra något för dem.



Snabt var vi igång. Vi skulle samla in kläder åt flyktingarna som befan sig i Albanien. Anons på JP, kyrkor engagerade, köpmannaföreningen osv. Tanken var att samla kläder och lämna över till någon hjälporganisation
som kan vidarebefordra dem till flyktingarna. Men efter lite forskning visade sig att det inte var så enkelt med att transportera dem till just dem flyktingarna.

Annonsen kom ut den 13 april 1999. Jag personligen tänkte att det som skulle lämnas in skulle jag ha i konditoriets kök för att sedan lämna in dem till någon hjälporg.



Och...snart var allt anorlunda än det som vi hade tänkt oss. Första lasset kom från Gränna, en hel släpkärra. Kommer aldrig att glömma mannens min när han frågade vart han skulle lasta ev kläderna och jag svarade "i köket i konditoriet". Han tittade på mig som om jag inte viste vad jag sa, och det hade han rätt att göra. Jag viste inte att han hade kommit med en släpkärra, jag trodde han hade en kasse eller två.



Efter en timma ringde jag Peter och förklarade att kläderna strömmar in men jag har inte plats i konditoriet. Han förklarade att även i församlingshemmet där han jobbade hade det börjat komma folk med grejer. Då var det nytt möte ordnat snabbt i konditoriet med alla inblandade och bestämdes att allt ska lämnas in i församlingshämmet i första hand och sedan köras till albanska församlingen på råslätt där de ska packas, sys och tvättas.

Samtidigt börjar vi undersöka olika alternativ av transpor. Vi bestämde oss att skicka insamlingen på egen hand. Det var inte lätt, det kostade ca 50.000 kr. bara transport. Vart skulle man hitta de pengarna. Peter kom med en underbar ide: att ha en torgdag samt manifestation i kyrkan där vi kan samla in pengar för transport. Och så blev det. 



Torgdagen var igång: alla idrotsföreningar var med, kyrkorna var med, köpmannaföreningen, politiska partier utmanade varandra, företag, man skulle köpa matpaket på konsum för 100kr. osv. 



Om jag minns rätt så heter den här grabben Erik. Utan hans hjälp hade vi inte kommit långt.













Marknaden blev mycket lyckat! resultatet kommer jag att presentera i slutet.

Kyrkans manifestation och kollekt var bättre än förväntad.



Under tiden så hade vi ordnat med billig transport. Finlands röda korset stälde upp med bara bensin pengar och eventuellt tull. För att vara säkra på att allt kommer fram till de behövande så skickade vi en bekant med transporten till Albanien. 



Vad hade vi gjort utan dessa killar? 



Flytten av kläderna till albanskaföreningen började snabbt. Dessa killar, min man Amet och Jonny har slitit mycket med att lyfta och bära.




Samtidigt som flytten började så började packningen, tvätten och reparation av trasiga kläder.
Det som var krav från transport personalen var att alla säckar där kläderna ska packas ska vara likadana. Det var Paul hall företaget som ställde upp med säckar, snörre, tejp och etiketter där inehhållet i säcken ska skrivas.



Min sverfar Avni tog emot lasset i röda stugan, där allt packades.



Många frivilliga ställde upp med packningen.

Det var väldigt tufft att jobba en hel dag och packa halva natten men det gav så mycket glädje tillbaka så det var värd att vara vaken i 20 timmar varje dag i ca. två veckor.







Klart att man behövde få lite energi i sig för att orka jobba på natten. Fikadags, goda bakelser!!!







Mycket kvar att göra!



Jaaaaa!!! Nu är det klart!!! Alla blåa säckar är packade kläder, filtar, täcken, kuddar osv. Kartongerna innehåller skor, stövlar osv.



Såhär såg det ut när allt var klart. Glädjen jag kännde då... Det är omöjligt att beskriva, man måste uppleva bara för att veta. Inga ord i verlden kan beskriva den glädjen.



Grabben på toppen skickades inte med!!!



Det är bara lastbilen som saknas! Avni och Peter börjar bli oroliga.



Och... där kom den, med släp!



Lasthjälp hade vi ändå från Malmö. Min farbror Memet.



Lastat och klart för avfärd. Långtradaren är klar att resa med allt.

Det som packades utöver kläder var matpaket från konsum. Det blev totalt:

Matpaket:      517 paket
Välling:           32 paket  (från apoteket i Norrahammar)
Kläder:          673 säckar
Jackor:          500 st.       (nya från Intersport)
Skor:             120 par
Hygien:         102 paket  (från apoteket i Norrahammar)
Leksaker:         9 paket
Barnvagnar:     6 st.
Spjälsängar:     2 st 

Slutredovisning:

ca. 14 ton kläder, skor, filtar etc. 500 nya jackor


Torgdagen gav detta:



Det var en väldigt lyckad insamling som blev klar på bara två veckor.
30 april 1999 åkte lastbilen iväg.  Vi bidrog med 15.000 kr. för bensin och tull. Resten av pengarna köptes för matpaket och hygienartiklar samt välling med nappflaskor och plaster.

För att kunna vara säkra på att allt kom fram skickar vi med en kamera som de ska ta bilder på allt och skicka tillbaka till  oss.



Det var våran bekant som åkte iväg med last och kamera.



Den ena flyktingförlägningen i Albanien där hälften av våran last lämnades.



Nästa avlämnings ställe var en kyrka.





Prästen i kyrkan med barnen.



Tack brec från prästen i flyktingförlägningen.

Manska aldrig säga "...jag kan endå inte göra något på egen hand..." Du kan! Du kan börja angagera andra och de andra några andra och.... så växer det. Det är väldigt många där ute som tänker som dig men inte vågar ta steget. Just DU kan bli den som tar steget! VÅGA, VÅGA, VÅGA