DIDAR

BARIS MED KATTEN CAN



ZEKIYE MED KATTEN CAN

Det var länge sedan sist jag skrev något. Livet är inte enkel sista åren, försöker få den att rulla och ibland går det, ibland tar det stopp mitt i livets skede. Idag fick jag lust att visa min katt Can. Fick honom i slutet av juni månad, då var han 7 veckor gammal. Han har get mig lite glädje i min vardag, älskar den här katten, har aldrig haft djur inomhus (bortsett från guldfiskar) därför har jag aldrig kunnat förstå människors relationer med djur. Kunde inte förstå hur någon kunde längta efter sitt husdjur. Sa alltid till mina vänner som hade djur "skaffa är barn istället, det blir både billigare och mer normalt att älska"... Så tänkte jag då, innan Can kom hem till mig, innan jag fäste mig vid honom så här mycket. Jag kan inte vara utan Can en stund på dagen, inte han utan mig häller.

Tack alla som var med på Bergaträffen igår, det var väldigt trevligt att få se lite andra, bekanta ansikten än de jag brukar se på vårdcentralen :)

Alla de som inte kunde vara med, jag hoppas att vi kan träffas en annan gång...

Min man ska hänga nytvättad matta...



Tar en stund,,



...och en stund till...



...ja, en stund till,...



och lite till...



så kan t-shirten se ut när man hänger blöt matta..




Ja, skam den som ger sig...

Första sommar dagen...



Klart datorn ska med på balkongen...



Duken på bordet har jag fått från min kära vänn Nahide...

MIN UNDERBARA FAMILJ...



Detta fick jag av min underbara dotter...Hon har broderat den själv, tack mina underbara älsklingar...

Nya gardinen kom upp idag...

Sista gången på akupunktur...Har fått akupunktur mot migren, smärtsamt sista fyra gången men det känns som att det kommer att fungera...Kanse kommer en bild på mig med nålar i...




Trotts smärta så kan jag slappna av...



Har nålar även i händerna...

Sjukdomar är inget trevligt ämne att prata om. Inget man vill uppleva men också inget man väljer! Man bara drabbas...Sedan får man lida...Hemskt, men inte värst...Det värsta (enligt mig) är om man har drabbats av något obotligt samtidigt odödlig sjukdom där man sliter, slåss om en ok stund i vardagen, lider 24 timmar utan uppehåll och så mitt i allt elände få höra om att man förstört sina näras liv också...Genom att vara sjuk själv så påverkas alla nära och kära, det är ingen tvekan i det. Men visst gör det ont att få höra att man har förvandlats till en ren plåga!

Vet någon hur man går vidare i sitt liv i ett sådant läge?

Mina gamla dynor är slitna utvändigt men...




fina invändigt.

så jag bestämde mig byta tyg.



Hittade tyg billig 20 kr metern, vi får se vad som händer...

OCH såhär blev det:



Jag kan nöja mig...

Underbar doftande blommor från min man (utan ngn anledning)...

"Pärlan" ser så her ut idag. Hoppas att snart börjar synas att det är en pärla!

Min käre son framför sitt "liv" (datorn)

Dagens läge med badrumet!

Ska besöka en nyföd väldigt sött tjej som heter Hana.